Och jag vet inte vart jag är. Jag är med men aldrig riktigt där. Det är höstkallt på balkongen och jag längtar till nått annat än det här.


Hösten tycks alltid ha en dålig invekan på mig. Endå tycker jag om den. Att det är så fint med alla färger i träden, mysigt med stora stickade tröjor och tända ljus är oundvikligt. Om den endå inte varit så mörk och inte följdes av en kallare och ännu längre vinter. Då hade hösten varit perfekt. 

Om nån timme  kommer Ester och hämtar mig. Jag är lat och orkar inte gå. Trots att det bara tar tio minuter att gå till Ester. Vad vi ska hitta på vet jag inte än. Ingenting speciellt tror jag och det passar alldeles perfekt idag.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0