Nu börjar studenten att närma sig och efter den så kommer det nog inte att dröja länge innan i princip alla mina vänner faktiskt flyttar här ifrån. Även om jag själv inte heller vill vara kvar här så fäller jag en liten tår när jag tänker på att allt det här faktiskt tar slut en dag. Och hur ska det då bli när man kommer hem för att hälsa på? Jag menar, kommer man han något annat att komma hem till förutom familjen? Det känns inte så. Allting kommer att förändras och ingenting kommer att bli sig likt igen. Vissa vänner är såna vänner som man bara vet att man kommer att hålla kontakten med, medan man kommer tappa kontakten helt och hållet med vissa, säkert många. Man kommer att hitta nya vänner så klart, det gör man alltid, vart man än hamnar. Det vet jag!

Just nu är allting i mitt huvud så oklart det bara kan bli. Och det skrämmer mig. Jag har så många drömmar, så mycket som ska hinnas med medan jag är ung. Vet bara inte vart tusan jag ska börja. Jobba häcken av sig, fara ut och resa, flytta, läsa upp det jag har kvar till hösten eller nästa vår(?).. listan kan göras så mycket längre men det här är det som kretsar i mina tankar som mest just nu. Och ordningen då? Den är egentligen kanske ganska så logisk för de flesta, men det är mer komplicerat än så. Har försökt att vrida och vända på allt, hitta olika lösningar, och har hittat massvis men fortfarande så har jag ingen aning alls. Jag avskyr att inte ha en plan. Man kan inte alltid ha det, men då blir det kaos i mitt lilla huvud.  Sen suger jag på att ta tag i saker och ting och det gör ju inte saken bättre. Mycket snack och lite verkstad, där har ni mig i ett nötskal!