Jag hörde alla viska om natten
Dom visste vad som hänt
Det som en gång vart mitt blev nu vårt

Och jag kände dina ögon den natten
Dom följde varje steg
Dom såg mig som någon annan
Och jag kände mig som det

Och jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, går jag hellre hem
Kvar i nått jag lämnat, egentligen för länge sen

Hur man än försöker så kommer det alltid i kapp en. Jag vill inte älska mer. Inte sakna mer. Jag vill bara glömma. Allt. Önskar att jag kunde skriva om slutet, det är egentligen allt.