Alla har nog en bästa vän men min är något alldeles speciellt. Hon heter Ester. Ester är den absolut finaste person jag känner, med det största hjärtat i hela världen. Alla skulle ha en Ester. Jag tor inte att det är alla förunnat att känna någon på djupet på de viset. Och det gör mig lite extra tacksam när jag tänker på att jag faktiskt har den turen. I slutet av sommaren kommer hon i alla fall hem från London och ingenting hade kunnat värma mer i hjärtat.

Vissa människor ska helt enkelt inte vara tillsammans. Det är lustigt hur mycket man kan känna för någon och ändå vara en så ofungerande duo.

Jag befann mig i min hall, knäsvag och så fylld av känslor att kroppen vek sig. För en stund slutade allt fungera. Det enda som fortsatte kämpa var kroppens organ. Varken fysik eller någon slags tanke fanns vid liv. Bara den där smärtan som sög ur varenda liten droppe ur min kropp till att orka kämpa. Så stängdes dörren och ett desperat hopp om att den till min räddning skulle öppnas igen väcktes till liv. Räddningen kom och jag togs från golvet. Dörren stängdes ännu en gång och sen öppnades den inte mer. Just där och då var den största smärta jag känt hittills.

Jag undrar om någon kärlek någonsin kommer att kunna beröra mitt hjärta på samma sätt som just den där. Jag vet att jag kommer stöta på kärleken igen men jag undrar om jag kommer att komma i närheten av att känna så starkt en gång till. För att känna så här mycket för en annan människa är helt jävla ofattbart. Det pratas om att träffa den där stora kärleken - men tänk om det där var min absolut största stora kärlek? Med bara den detaljen att vi inte kan vara tillsammans. Då får jag gå med ett hål i hjärtat resten av livet.

Krogsöndag i all ära men såhär dagen efter önskar jag att jag stannat hemma. Nåja det var trevligt. Hänger nu hos Josse alldeles själv(som vanligt) och väntar på att Moa ska komma hem. Vi har mer eller mindre bosatt oss här nu. Middagsmys med Moa är vad som står på kartan ikväll och det känns alldeles lagom för en dag som denna.

I want you to go first
It's only getting worse
Either way it's gonna hurt
But I want you to go first

I need you to leave
I'm not the one to make you happy
There's no room to breathe
I need you to leave

I could hold you all night
It wouldn't make it right
I have held you all day
It doesn't go away
It's when I hold you close
That's when it hurts the most

I have stayed too long
Everything I do is wrong
I am not that strong
I have stayed too long 

I want you to go first
Let the memory disperse
Either way it's gonna hurt
But I want you to go first

Ibland blir vi rädda för att vilja ha något för mycket. Rädd för att det gör för ont om man inte får dem eller om de försvinner. Den senaste tiden har allt tyckts vilja glida ur händerna på mig och bara försvinna. För ett år sedan var allt precis som det skulle vara. Jag önskar jag kunde gå tillbaka dit. Jag vill att allt ska bli som vanligt igen.

Jag trodde nog att jag skulle kunna laga dig. Men det var innan jag insåg hur trasig du var. Jag tror att du är för trasig för att någonsin kunna lagas. Och det gör mig ledsen.

2012 har varit något av det finaste och tuffaste jag gått igenom än så länge. Jag har fått se så mycket hos mig själv som jag inte visste fanns, på gott och ont.

Jag träffade min kärlek. Någon som fick mig att växa. Någon som gett mig så fina minnen. För en liten stund så fanns det bara lycka, jag hade allt och lite till. Har fått uppleva så mycket fint och genomgått så mycket smärta. Blev sårad och sårade, tappade mig själv och hamnade på rätt spår igen. Gjorde felsteg och fick lära mig den hårda vägen. Lärde mig att man inte ska se förbi magkänslan och fick ta till en styrka hos mig själv som jag inte visste fanns.

Gjorde en hel del bra saker också. Trängde ihop mig tillsammans med 9 brudar i en liten stuga i Hemavan under studentski, gjorde tokigheter och hade det allmänt bra. Hängde i Piteå tillsammans med Ester vinter som sommartid. I maj åkte jag på Maxskolan som var något av det mest givande jag varit på. En vecka senare tog jag och Josse en sista minuten till Kreta för en veckas avkoppling – åt chicken sovlaki tills det sprutade ur öronen, gjorde bort oss och bara mådde. Avrundade sommaren i ett regnigt Stockholm, tillsammans med Ester stod jag och skrek mig hes till Kents sista spelning för året.. som vi dessutom stod på gästlistan till(för andra gången, kommer leva på det där för evigt)!!

Tog äntligen det stora steget och flyttade hem ifrån, 50 mil från Umeå till en plats som jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle hamna på. Övergav Max E4:an och fick pröva vingarna på en ny restaurang med nya utmaningar. Gjorde felsteg även där, tvivlade men tog lärdom och blev lite tuffare. Lärde känna nytt folk och det var nog de som gjorde hela vistelsen så bra.

Flyttade i slutet av året hem igen. Hamnade på mitt kära E4:an igen och lyckades få mig en mysig liten etta där jag stortrivs. Trots att saker och ting blev så tokigt så hade det inte kunnat bli bättre. Här förblir jag nog ett bra tag. Trivs med att ha det som det är.

I år ska jag hitta mening, få mer perspektiv, fokusera på de som gör mig glad, tänka mer på mig själv och bli glad igen. Sånt som jag borde gjort mer förra året.

Är hos mormor som bjudit på lunch och myser på. Sa hejdå till William imorse så idag tänker jag hålla mig fullt sysselsatt hela dagen. Två månader kommer säkert att gå fort men just nu känns det som en evighet. Sen flyttar ju jag också. I övrigt så kommer jag gå och vänta hela dagen på att pojken min ska komma fram så att han kan skicka bilder på våran lägenhet, efter som det inte fanns någon tid till att hinna titta på den. Spännande spännande!

Har legat i soffan hela förmiddagen, uttråkad och ciggsugen. Men är alldeles för lat för att orka röra på mig trots att jag nu för tiden nästan bor granne med pressbyrån. Annars är livet både fint och fult. Drömmer mig tillbaks till Kreta, hänger med mina fina maxare, taggar jobb-uppkörningen, är till största delen ledig och passar på att mysa med pojken så mycket som det bara hinns med. Om bara några dagar så flyttar han ju. Men det dröjer inte allt för länge innan jag också gör det. Så idag ska det kikas säng och köksbord. Annars lär det nog bara bli serier och en promenad för min del innan nattens jobb. Inte speciellt produktiv dag, men behövligt.  

Idag tar jag tag i mig själv och gör det som jag borde ha gjort för länge sen. Nu kan det bara bli bättre.

Jag är alldeles för taggad inför resan för att kunna sova och sprudlar av glädje. Allt har varit så himla fint idag. Ligger här och ler.